Hello alla fina!

Som ni märkt har jag blivit sjukt kass på att uppdatera.. Jag vet faktiskt inte riktigt varför, känns bara som jag inte har haft något att skriva om, ingen tid till att skriva och ingen ork. Jag jobbar ju ändå bara.

Nu ligger jag här i min säng, bakfull och trött och bara tänker att wow, det är amazing hur mycket mitt liv har förändrats. Och jag funderar ofta på om det är till det bättre eller sämre? Jag vet inte riktigt vilken tidpunkt i mitt liv jag tänker på när jag säger att livet har förändrats, menar nog generellt bara hela livet, det förändras ju hela tiden. Jag vet inte riktigt hur jag ser på förändringar, jag tror inte att jag är a big fan of it, bara när det gäller vissa saker.

Ibland önskar jag innerligt att saker vore som det var förr, men sen kommer jag på att förr så önskade jag att saker var som ännu längre bak förr, eller att det skulle bli annorlunda i framtiden. Mitt liv förändras, människor omkring mig förändras, men jag står kvar och stampar på samma ställe. Känns det som. Det är otroligt hur många människor som har kommit och gått i mitt liv, människor som verkligen gjort intryck och som har gett mig otroligt mycket, som jag saknar oerhört mycket och människor som gjort lite mindre intryck, som inte gett mig speciellt mycket utan mer bara tagit, men still ändå funnits där och varit en del av mitt liv.

Så nu när jag tänker efter närmre är det väl egentligen inte livet förr jag saknar och ibland vill tillbaks till, utan jag önskar bara att vissa människor fortfarande hade haft samma plats i mitt liv som de hade förut. Jag vet också att det är föga troligt att det kommer hända igen, att det blir som innan, men som man säger "you dont know what you got until its gone" och nu när jag i efterhand inser vad jag hade är det så svårt att släppa taget. Jag undrar hur jag kom hit? Var det jag som under tiden, på vägen hit där jag är idag, släppte taget om er, eller var det helt enkelt ni som bara inte orkade hänga med?

Så därför vill jag bara säga till alla er där ute, som betyder något för mig och som har en plats i mitt hjärta, att jag vill att ni ska veta att jag uppskattar er och älskar er och saknar er så mycket. Jag tycker vi är alldeles för dåliga på att visa uppskattning!!! Ni är ju det viktigaste som finns! Det är ju människorna i ditt liv, de du omger dig med som gör livet värt att leva. Vem vet vad morgondagen för med sig till oss? Jag vill inte behöva ångra att jag sa för lite.