Girls get butterflies, guys get boners.

Idag är ingen bra dag alls. Har inte kunnat koncentrera mig på jobb, mår illa hela tiden och har en stor klump i magen. Jag är en person med väldigt dåligt tålamod och just nu väntar jag på ett svar som kan förändra mitt liv. Eller så får jag ett svar som betyder att allt kommer fortsätta vara precis som det är nu.
Jag är arg, ledsen, förvirrad, rädd och irriterad. Men också förväntansfull, nyfiken och uppspelt och jag vill bara veta nuuuuuuuuu!!!!!!


Gym eller inte gym?

Idag är jag seg, och trött och ännu mer trött. Har precis kommit hem från jobb och dök direkt ner i sängen. Är det såhär hela livet ska vara? Äta jobba äta sova, äta jobba äta sova. Var nere och kikade på lite olika gym efter jobbet, måste komma igång och träna igen så jag kan få lite energi (och lite snyggare rumpa) men alltså, jag kommer aldrig ha råd! Det kostar runt 600-700 i månaden..... Så då får jag väl va en liten chubbyy girl istället, för känner jag mig själv rätt så kommer det här med att jag ska ut och springa aldrig hända.. :( Känner mig så uttittad varenda gång jag är ute och springer (nu låter det som att det är något jag gör ofta, låt er inte luras, har hänt vid sällsynta tillfällen) det är verkligen som att alla tittar och bara tänker "shit vad håller hon på med, försöker hon vara ute och springa? hahaha" Typ så...




Happiness is not a destination. It is a mood. It is not permanent. It comes and it goes and if people thougt that way maybe people would find happiness more often.


Om en man kan visa så mycket hat, tänk så mkt kärlek vi alla kan visa tillsammans.

Hola finisar! Hur mår ni? Har ni haft en bra dag?
Jag har precis kommit hem efter att ha ätit kvällsmat på Ikea. Älskar att Ikea fortfarande är hyffsat billigt fastän allt annat är fånigt dyrt. Efter Ikea var vi ute och gick en runda. Orkar ni höra lite mer om Oslo? Sen lovar jag att jag ska börja skriva lite mer om annat, men det är så svårt att inte tänka på det när man är mitt uppe i det.

Klockan 19.00 idag samlades hundratals människor nere på rådhusplassen för att tillsammans gå i ett rosetog genom Oslo. Det var helt galet hur mycket människor där var, runt 100000, man kunde knappt komma fram någonstans.


Såhär fint har dom pyntat Oslos gator, väggar och till och med bilar ..








"Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”
Om en man kan visa så mycket hat, tänk då hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans.





















I wish for you to burn in hell

Idag klockan 12 stod Norden stilla i en tyst minut. Det gjorde mig jätteglad att se att nästan alla kunder vi hade i affären kom och slöt sig till vår lilla "personalcirkel" och höll den tysta minuten med oss. När vi stod där kunde jag inte undgå att tänka på hur lång en minut kändes och genast gled mina tankar över till alla människor på Utöya. Om jag tyckte att en minut kändes som en evighet - hur kändes då deras 90 minuter? :( Mina tankar går till alla vackra människor som fick sätta livet till för en mans hat. Vila i frid.

Jag följer fortfarande Aftonbladet.se slaviskt, jag vill se vad som händer och jag vill försöka förstå. Hela förstasidan är täckt med saker som handlar om det som hänt här i Oslo och det är så hemskt att läsa det folk som varit på Utöya berättar. Ett av offerna berättar hur hon lyckades överleva genom att spela död. Hon såg sina vänner runt omkring sig blev skjutna när hon låg på marken, täckt av lik och spelade död och säger i en intervju att hon vart så nära gm att hon hade kunnat ta på honom. Men allt hon såg var hur han gick omkring med ett stort leende i hela ansiktet, under tiden som han släckte livet hos massvis med människor. 

Anders Behring Breivik har i rätten erkänt att han genomfört bombningen av regeringsbyggnaden och skjutningen på Utøya, men han erkänner sig inte skyldig till brott. Genom att göra det han gjorde anser han att han skyddade och räddade Norge, då arbeidpartiet svikit landet och folket. Varför han valde att attackera AUF-lägret har han motiverat såhär: han ville strypa den framtida rekryteringen för Arbeiderpartiet. Hur den här mannen tänker och fungerar kommer jag aldrig kunna förstå - även om jag så hade studerat honom i hundra år. Tingsrätten beslutade idag att ABB kommer att häktas i 8 veckor, varav 4 ska spenderas i fullständig isolering.
Jag önskar av hela mitt hjärta att den här mannen hade fått sitta kvar i isoleringen och ruttna. Men inte ens det är hårt nog. Det finns inget straff i världen som är tillräckligt :(



Sarajevo


Australien


Tyst minut


"Mitt lille land"

Ni får ursäkta att min blogg kanske är lite deppig, svart och handlar mycket om Oslo just nu. Men jag är så himla ledsen och arg över detta som hänt här!! Sitter och följer liveuppdateringen på Aftonbladet hela tiden och ser bara hur fler och fler döda kroppar hittas. Listan på avlidna blir bara längre och längre. Den är nu uppe i 85 döda samt över hundra skadade från massakern på Utöya och 7 döda och flera skadade från terrordådet nere i centrum. Från ön finns fortfarande 5 saknade och massa oidentifierade kroppar. Jag fasar över att till slut få läsa hur många liv den här mannen tog.


När jag läste att mannen fått härja vilt, skjutandes omkring sig i 90 minuter på ön innan polisen kommit dit, började jag gråta. Jag känner så för alla anhöriga, fyfan!!!
På ön fanns ca 600 människor. Kan ni sätta er in i en människas situation när de springer för livet, försöker hitta gömställen och gör allt de kan för att överleva? Jag blir så jävla ledsen när jag tänker på människorna där ute som fått kämpa för sina liv. De fick gömma sig och kunde inte ens ringa för att en sista gång prata med de människor de älskar, utan var tvungna att vara tysta, för att gm inte skulle hitta dem.
Kan ni tänka er rädslan, sorgen, förtvivlan och hopplösheten denna människa måste känna? Ingen människa har någonsin, aldrig rätt att skada eller ta en annan människas liv!!! Vart liv är unikt och heligt! :(
När jag sedan läser att det mannen mest troligt har att vänta är 21 års fängelse, 14 med gott uppförande, blir jag förbannad. Så jävla arg! Den här mannen har utfört massmord och terrordåd - förstört hundratals människors liv för alltid och han slipper undan med förlora några år av sitt eget. Efter sitt straff kan han sen promenera ut ur fängelset och fortsätta sitt liv. Hur har våran värld kunnat bli så orättvis? Varför all denna avsaknad av kärlek?


Hur känner ni? Vad tänker ni? Berätta för mig, så jag slipper va ensam med mina tankar!



You dont have to like me, Im not a facebook status

Hej där ute! Hur mår ni idag?

Här är allt okej, men är lite ledsen/irriterad. Fick en kommentar igår där någon skrev hur jvla dåligt det var av mig som försökte tjäna pengar på denna tragedi som drabbat Oslo genom att skriva om det här i bloggen, att om jag verkligen hade brytt mig hade jag inte skrivit om det här.

Men hallå??? Jag fattar ingenting, tjäna pengar, inte bry mig, va?

För det första: Jag tjänar inte ett enda öre på min blogg. Jag är en "hobby"bloggare, ingen storbloggare. Jag är inte intresserad av att tjäna pengar heller, jag gör mest detta för att det är roligt och för min egen skull. Visst vill jag att folk läser, jag vill ju dela med mig av mina tankar och reflektioner, men pengar är inget som intresserar mig. Och skulle ABSOLUT aldrig försöka tjäna pengar på andras bekostnad.

Och för det andra: Är inte det här MIN blogg? Jo, det är det. Och i min blogg skriver jag om precis vad jag vill. Största anledningen till att jag skaffade en blogg var för att använda den som en form av ventil. Till bloggen kan jag vända mig om vad som helst. Jag använder ju den för att skriva av mig. Här delar jag mitt liv, mina tankar, mina känslor och saker som händer mig/runt omkring mig med de som känner att de vill läsa.

Så vadå inte bryr mig bara för jag skriver om detta i bloggen? Det är helt fel, jag bryr mig verkligen om det som har hänt, det påverkade mig ärligt mer än jag hade kunnat tänka mig det skulle och jag hoppas inte att där är någon som har tagit illa upp för att jag skrivit om det här. Men det här är min blogg, och här skriver jag vad jag vill.

Detta är ju som min dagbok - dock öppen för allmänheten.


You can be born a human and still become a monster

Vet ni vad? Även om det fysiskt sett inte hände mig någonting, jag såg ingenting utan råkade bara vara i närheten av det som hände, så känns det jätte obehagligt och så sjukt ledsamt.

 Han (?????) tog så himla mångas liv. :( Vilket monster.. 

Vi var precis nere och kollade på minnesplatsen de gjort i centrum. Det överväldigade mig, det var så himla fint och man kände så jävla mycket sorg. Fy vad många människor detta gjort illa. :(

Jag sänder alla mina tankar och miljoner styrkekramar till er som blivit extra hårt drabbade av den tragedin.












"Mrs & Mrs Celeb"

Glömde berätta innan..

Vi blev intervjuade av HD igår kväll.
De ringde runt till svenskar som är bosatta i Oslo och de ville intervjua oss ang. bombdådet. Fick ett mms av pappa imorse och vi är tydligen med i tidningen.


Hade ju känts lite roligare om man fick vara med i tidningen av en rolig orsak :(




Himlen gråter med alla offer..

Hej alla fina!

Norge vaknade i sorg idag :( Känns fortfarande overkligt att något sånt har hänt, så nära mig, där jag bor. Wow, trodde aldrig jag skulle få uppleva något sånt här. Imorse vaknade jag av att jag hörde en sjukt stor smäll. Kan ni fatta att jag blev nojjig? Tittade ut genom fönstret och såg att himlen var helt svart, ösregnade, blixtrade och åskade.  På något sätt passade vädret ihop med hur vi kände oss - svarta, nere och sorgsna. Himlen gråter med alla offer.. 

Tydligen har man nu gripit en gärningsman, och denna man står tydligen misstänkt för både massakern på Utöya och bombningen. Man har fått fram än så länge att massakern krävde 84 liv - fler ligger tydligen i vattnet :( Oooh, jag kan inte förstå, helt sjukt hur människor kan vara så grymma. Ingen har rätt att ta någon annans liv!!!

Samtidigt tänker jag på vilken j*vla tur jag/vi hade.. Det kunde ju varit vi. Tänk om vi inte hade varit tvugna att jobba igår, tänk om vi varit lediga och bestämt oss för att gå ner och shoppa? Vi måste lära oss att uppskatta livet mer!!

 Sänder mina tankar till alla er som förlorat någon i denna stora tragedi. :(










Live från Oslo ..








Vad händer med vår värld? :(








Runt kvart i fyra idag fick vi berättat till oss på jobb att det vart ett bombdåd nere på Karl Johan. En bomb hade utlösts och två letade man fortfarande efter. I väntan på att vi skulle få besked om vi skulle stänga butiken eller inte gick alla mer eller mindre omkring och gjorde ingenting, kunde inte koncentrera mig alls, och sen blev vi tillsagda att ringa hem och berätta att vi mådde bra. Hörde säkert 20-30 brandbilar och ambulanser köra förbi utanför och jag är glad att jag inte var precis där detta hände och såg det. Vi stängde Zara två och en halv timme tidigare än vi skulle och håller stängt hela helgen. Fy, så hemskt. Kan knappt förstå att det är sant, var helt skakig och livrädd när jag åkte hem. Ska man inte få känna sig trygg någonstans?! Vart är världen på väg? :( En terrorattack mot Oslo är detta tydligen och det verkar ju inte vara slut än.. Drygt en timme efter jag kommit hem kom det nya breaking news. På en liten ö, strax utanför Oslo vart det tydligen en massaker. En man utklädd till polis hade tagit sig in på ett ungdomsläger och gått lös och börjat skjuta massa människor. De uppskattar det till minst 24 döda. Räddningstjänsten får dock inte gå in på lägret innan man sökt igenom det efter bomber. Herregud, vad är det som händer? :( Jag vill heeem!!





Easytone

Kom att tänka på en sak. Jag har använt mina easytones dagligen nu i två veckor, i hopp om att få lite snyggare (Större tack!!) rumpa. Dom ska ju träna din rumpa och dina lår.. Undrar bara, borde man inte få träningsvärk? Iallafall lite? För jag känner ingenting :( Jag kanske går fel. Man kanske måste gå i en viss hastighet? Eller så kanske dom inte funkar.. Så tomten om du läser detta önskar jag mig nya skinkor till jul. Jul skinka går också bra.




Här är mina snyggingar, som tydligen inte vill forma min rumpa..


och jag ska aldrig mer säga sanningen, till nån som saknar förmåga att förstå

Känns som hela mitt liv bara är totalt kaos. Tänkte skriva "just nu", men vore fel, för kan inte komma ihåg sist det kändes som jag hade ordning. Min ångest vill inte släppa och så får jag reda på saker som bara gör det värre. Jag känner mig så totalt lost! Det finns så mycket i mitt liv som inte är som jag önskar att det vore, ska jag vara ärlig så är det nästan ingenting som stämmer. Och jag är så arg för att jag ännu inte kommit på hur jag ska förändra detta, känns som att det kvittar vad jag gör för att allting fortsätter bara vara som innan. Jag tror det svåraste som finns är att inse att det är sig själv man behöver förändra, sen bara sitta fast för att man inte vet hur man gör. För om jag inte mår bra, hur kan folk i min omgivning då må bra? Om jag inte tycker om mig själv, hur kan andra då göra det? 

Och jag har sån otrolig hemlängtan emellanåt, jag längtar hem till livet som jag vet det. Jag längtar efter min mamma som alltid är den enda som vet vad hon ska säga för att få mig att må bättre, som alltid har de rätta svaret på precis allting, som alltid förstår mig eller alltid försöker. För henne är mina problem aldrig för stora och aldrig för små, dom bara är. Nu vet jag inte vem jag ska vända mig till, jag säger hellre inget än säger sanningen till någon som inte kan förstå. Nu känner jag mig totalt helt ensam och - ensam är inte stark!
Det är inte det att jag inte gillar förändringar, jag vill ju inget hellre än att förändra mitt liv, men att inte veta hur gör mig rädd. När jag bestämde mig för att flytta hit ville jag inget hellre än att komma bort från allt som det varit förut, förändra mig själv och förändra mitt liv, stå på ruta ett någon helt annanstans - men jag känner mig likadan, allting känns likadant, bara det att jag är sex timmar iväg från det som känns tryggt för mig. Så vad gör jag här??? Men samtidigt - vad skulle jag gjort hemma? Är det inte värre att bara stå still på samma ställe hela livet? Nu har jag iallafall bytat land.

Jag tänker ofta att allt kommer bli bättre med tiden, brukar man inte säga det? Men jag inser innerst inne att det är jag som måste förändra mig själv för att mitt liv ska kunna bli bättre, jag måste göra mig själv lycklig för det är ingen annan som kan det. Men om man inte har orken? Om man tycker att allting bara känns så otroligt jävla meningslöst för det mesta och inte har lust att göra någonting. Vad gör man då? Kan man verkligen klara av allting själv? Varför är det så lätt för en människa att få en annan människa att känna sig totalt värdelös - nästan genom att inte göra någonting? Och varför har människor sen så svårt för att få andra människor att känna motsatsen? Och hur får man andra människor till att tycka om en? Jag vet att jag har svarat på den frågan själv ovan i inlägget, men varför kan inte alla bara tycka om alla? (Jag vet att det är praktiskt taget omöjligt, kommer alltid finnas någon man inte tycker om) - men varför har vi människor fördomar och förutfattade meningar om människor så fort vi ser dom för första gången? Varför måste vi göra det så svårt för varandra, varför kan vi inte bjuda till lite mer? Ingen vill väl vara utanför.

Jag vet att det är vi själva som formar våra egna liv. Men jag vet bara inte hur jag ska göra! Jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska fortsätta.

Och sen har vi ensamheten. Jag har inga problem alls med att vara ensam - jag älskar det. Att bara vara för mig själv. Men jag vill inte känna mig ensam! Jag vet att alla känner sig ensamma någon gång, men vad jag än gör, vem jag än är med eller inte är med, så känner jag mig ensam - med få undantag. Och jag hatar att alltid behöva känna mig så ensam och osäker i praktiskt taget alla situationer!!!

Nu har jag blottat hela min själ för er, men det spelar egentligen inte så stor roll. Jag har ändå ingen aning om vilka som läser det här och detta är sanningen - även om jag säger ut det högt eller håller det för mig själv. 

Kan också tilläggas att jag vet att jag inte är ensam i världen om att ha problem - kanske låter lite så på mitt inlägg - men det är ju min blogg och mina problem och jag hade liksom ingen annan just nu att berätta detta för.



Skitväder!!

Åhhh, så himla tråkigt väder hela tiden, bara massa regn och moln. Jag ville ju hinna sola och bada en massa nu innan jag ska börja jobba, men verkar som att sommaren besämt sig för att ta en paus. Vad ska jag göra istället då? Kanske städa vårt rum? Det behövs verkligen. Svårt att hålla ordning ett litet rum när man bor två personer i det och man har en miljon saker! Men det är så himla tråkigt, jag känner inte alls för att städa idag.

Tror jag går ner till Ica och köper lite frukost (eller ja egentligen blir det ju lunch, men eftersom att jag aldrig äter på morgonen blir det min frukost)


RSS 2.0