Idag klockan 12 stod Norden stilla i en tyst minut. Det gjorde mig jätteglad att se att nästan alla kunder vi hade i affären kom och slöt sig till vår lilla "personalcirkel" och höll den tysta minuten med oss. När vi stod där kunde jag inte undgå att tänka på hur lång en minut kändes och genast gled mina tankar över till alla människor på Utöya. Om jag tyckte att en minut kändes som en evighet - hur kändes då deras 90 minuter? :( Mina tankar går till alla vackra människor som fick sätta livet till för en mans hat. Vila i frid.

Jag följer fortfarande Aftonbladet.se slaviskt, jag vill se vad som händer och jag vill försöka förstå. Hela förstasidan är täckt med saker som handlar om det som hänt här i Oslo och det är så hemskt att läsa det folk som varit på Utöya berättar. Ett av offerna berättar hur hon lyckades överleva genom att spela död. Hon såg sina vänner runt omkring sig blev skjutna när hon låg på marken, täckt av lik och spelade död och säger i en intervju att hon vart så nära gm att hon hade kunnat ta på honom. Men allt hon såg var hur han gick omkring med ett stort leende i hela ansiktet, under tiden som han släckte livet hos massvis med människor. 

Anders Behring Breivik har i rätten erkänt att han genomfört bombningen av regeringsbyggnaden och skjutningen på Utøya, men han erkänner sig inte skyldig till brott. Genom att göra det han gjorde anser han att han skyddade och räddade Norge, då arbeidpartiet svikit landet och folket. Varför han valde att attackera AUF-lägret har han motiverat såhär: han ville strypa den framtida rekryteringen för Arbeiderpartiet. Hur den här mannen tänker och fungerar kommer jag aldrig kunna förstå - även om jag så hade studerat honom i hundra år. Tingsrätten beslutade idag att ABB kommer att häktas i 8 veckor, varav 4 ska spenderas i fullständig isolering.
Jag önskar av hela mitt hjärta att den här mannen hade fått sitta kvar i isoleringen och ruttna. Men inte ens det är hårt nog. Det finns inget straff i världen som är tillräckligt :(



Sarajevo


Australien