Är arg, irriterad, har hemlängtan och idag är allt bara så jävla tråkigt. Och tråkiga dagar lämnar mig helt ensam åt mina tankar.

Jag har ofta tänkt på att man inte alltid lever livet fullt. Om du visste att ditt liv skulle ta slut imorgon - vad skulle du göra då?  Jag skulle lagt alla möjliga hinder åt sidan och göra precis allt det där som jag innerst inne alltid drömt om - men aldrig riktigt vågat.

Tänk om fler människor hade kraften och modet att leva i nuet. Om fler människor hade viljan att älska och visa kärlek till sina medmänniskor. Vilken underbar plats vår jord skulle bli!

Men allt som oftast är inte verkligheten närvarande hos oss. Av någon anledning lever vi imorgon under tiden som vi fortfarande grubblar över igår. Tankar som "Om jag inte hade..." "Jag hoppas att.." hindrar oss från att njuta av livet fullt ut. Man måste våga ta vara på livet och sig själv - för det enda vi vet med säkerhet är att ingen kommer gå levande ur livet. För att kunna njuta av livet gäller det att du är närvarande när det händer.

Carpe diem - För mig är detta en tuff sanning och jag hoppas att jag en dag kommer att kunna leva efter den - fullt ut!