Nu är vi klara! Söta va? Dom blev inte riktigt som vi hade föreställt oss (eller önskade??) - glasyren blev lite för rinnig.. - men de var goooda!   






Det  var typ såhär vi förväntade oss att de skulle bli.. Kanske överskattade oss själva lite?!

.. på att våra cupcakes ska bli klara i ugnen:

Mmmmmmm..

Åååh, varför ska livet vara så himla svårt och krångligt? 
 
Jag har många gånger kommit på mig själv med att sitta och undra när livet egentligen ska börja, när saker ska bli som jag vill ha dom. Fast jag vet knappt hur jag vill att mitt liv ska se ut? Sen kom jag på att livet händer inte - det är jag som måste få det att hända.

Varför är det då så att varenda gång jag bestämmer mig för något jag vill göra, något jag vill förändra, något jag vill uppnå, så har tydligen inte livet samma tankar som mig utan gör så mycket som möjligt för att jävlas?

Jag vet att man inte kan glida igenom livet helt utan motgångar (även om det verkar som att vissa gör det?) ofta är det dina motgångar som formar dig som person och gör dig starkare - så de personer som glider genom livet, hur blir dem? Vad gör de starka? Hur lär de sig att kunna förstå andras sorger och känslor om allt alltid bara går bra för dem? 
  Även om motgångar i viss mängd är något bra, känns det ibland som om att hela livet bara är en stor jävla motgång. Och det gör mig så omotiverad, frustrerad och ledsen. Men samtidigt finns där ingen annan som kan förändra mitt liv mer än jag själv.. Men man kan inte klara sig igenom livet helt utan hjälp? Jag tycker att människor måste börja hjälpa varandra lite mer, visa varandra lite mer uppskattning och uppmuntran. Ett enda snällt ord eller en snäll gest kan sätta ett leende på en människas läppar en hel dag! Precis som ett litet elakt ord kan förstöra en hel dag.

Livet är så jävla orättvist - det är bara att vänja sig.
Men ibland önskar jag att orättvisorna kunde vara lite mer jämnt fördelade - så att t.ex en person slapp gå genom livet och möta varenda orättvisa som finns - medans en annan knappt vet vad ordet orättvis betyder.

Känner mig jätteförvirrad och är skitsur på livet just nu.  

Sitter på bussen (med min nya dator, wohoo!) till Oslo nu, åkt i ungefär 15 min. Blev jätteglad när jag kom på bussen & såg att där knappt var något folk, fick två säten helt för mig själv. Förra gången fick jag sitta och trängas. Blev ääännu gladare när jag såg att mitt säte hade ett eluttag! Tänkte att då kan jag kolla film, så kanske tiden går lite snabbare? Tills jag kom på att jag lagt över alla filmer från datan till min externa hårddisk som jag såklart lämnade kvar i Oslo.
Så nu får jag sitta här i min ensamhet och vara lite ledsen. Ska äta lite av mina supergoda gifflar och se om jag blir gladare.

Jaa, jag vet att bilden är jättesuddig och kass, men svårt att få en bra bild när bussen bara skumpar runt. :(

Glad midsommar!
Har firat midsommar med familjen, var år sen sist. Hade superkuuul! Har för första gången i mitt liv provat sill.. Usch.

Har precis varit och uppdaterat min garderob lite! Fick även med mig lite nya converse hem. Jag är typ helt besatt av skor, hade kunnat lägga alla mina pengar på de.
Märkligt hur skor kan göra en så barnsligt glad. Happyface!

Efter att ha suttit på en 750 grader varm buss i 7 timmar, omringad av berusade göteborgare som spelade skitmusik (räcker väl att jag behövde lyssna på Bob hund i en timme igår?) på sina telefoner, var allmänt dryga och saknade hyfs (de fick ett flertal utskällningar av en gammal tant som försökte lösa korsord, då måste man ju koncentrera sig, förstår väl vem som helst? och de vägrade ÄNDÅ sänka sin skitmusik) blev jag gladare än någonsin förut åt att se HELSINGBORG skylten framför mig.

Nu ska jag njuta av att bli ompysslad här hemma (pappa har lagat mat och efter att ha levt på nudlar i 10 dagar känns t.om. hans mat lite lyxig...) Sen ska jag krypa ner i min underbara säng och äta massvis med godis!